Ingen lagar sina strumpor längre. Varför skulle vi? Det kostar mindre än en lunch att köpa 2, 3 eller rentav 8 nya fullt fungerande strumpor. Men det är inte särskilt hållbart och i längden inte bra för plånboken heller.
Nu säger jag inte att vi ska plocka fram stoppnålen igen, jag är inte ens säker på att kvalitén på det där åttapacket strumpor är god nog för att kunna lagas om och om igen. Men jag vill ändå använda det här enkla exemplet på att vi lagar alldeles för få av våra saker. Gamla möbler, som ofta är av väldigt god kvalité, åker vi till tippen med för att ersätta med billiga möbler som snabbt kan bytas ut en gång till. Istället hade vi kunnat lägga lite tid på att renovera möblerna, få dem att se nya ut utan att slänga hela möbeln.
Har du någon gång besökt en återvinningscentral, dit folk åker för att slänga lite mer och lite större, vet du precis vad jag menar. Där slängs fullt fungerande möbler till höger och vänster, vilket givetvis kan bero på att folk flyttar till mindre lägenheter – men med tanke på hur fullt det är i möbelvaruhusen har jag svårt att tro att det inte handlar om utbyten. Visserligen är återvinning ett steg i rätt riktning vad det gäller att leva hållbart, men varför ens återvinna om det inte behövs?
Det är naturligtvis inte fel att förnya sig. Men det kan ske på flera sätt och med lite eftertanke går det att välja ett mer hållbart sätt. Om du kan reparera istället för att byta ut, varför inte göra det? Miljön och plånboken tjänar på att du renoverar där det går. Samma fenomen, fast omvänt, handlar om hur ofta villan – för det är oftast villor – ska renoveras. Martin Timell-sjukan skulle man kunna kalla den, där allt ska renoveras i våra hem och ju oftare desto bättre. Förr i tiden kunde ett kök hålla en hel, eller åtminstone en halv, livstid. Min högst ovetenskapliga magkänsla säger mig att köken byts ut betydligt oftare än så.
Teknik håller inte heller särskilt länge och det beror inte bara på den rasande tekniska utvecklingen, utan på att vi har haft en prispress på både vitvaror och andra teknikprylar. Den här artikeln belyser en intressant del av livslängden för vitvaror, framför allt vad det gäller tvättmaskiner. Den genomsnittliga livslängden för en tvättmaskin har sjunkit från 10 år till 7 år, samtidigt som kostnaden för en ny maskin har gått ner. Visserligen kan det vara fördelaktigt att byta tvättmaskin eftersom nyare maskiner har en lägre elförbrukning, men frågan är om skillnaden motiverar ett nytt inköp efter bara sju år.
Det är naturligtvis väldigt lätt att köpa en ny tvättmaskin, kyl eller frys om den gamla går sönder, då en ny kanske går att få för två tredjedelar av vad den gamla kostade. Att ta hem en reparatör kan kosta flera tusen och det finns inga garantier för att en ny del av maskinen inte går sönder bara ett par månader senare. Ändå blir det oftast billigare att reparera än att köpa nytt – och betydligt mer hållbart.
Listan över sådant som går att reparera kan bli hur lång som helst. Ändå tror jag inte att de flesta av oss i västvärlden reparerar framför köper nytt, även om det finns trender som pekar i andra riktningen. Och anledningen till att vi inte gör det är tid. Eller brist på tid. Åtminstone intalar vi oss att det tar längre tid att laga än att köpa nytt. Att stoppa den där strumpan tar inte särskilt lång tid i jämförelse med att ta vägen in till klädhandlaren och plocka på mängder av nya strumpor.
Vilket får mig att fundera på hur mycket tid vi egentligen lägger på att shoppa, men det är ett helt annat inlägg…