Oavsett hur gammal du är minns du säkert känslan av att vara rik. Första gången det hände mig var när jag fick en femtiolapp. Jag minns inte exakt hur gammal jag var, men troligen var jag runt sex eller sju år. En femtiolapp på den tiden var en hel del pengar.
Jag minns även när jag fick en hundring av mamma för att gå på Liseberg. Då var jag något äldre, kanske runt tio-tolv. Då räckte hundringen och det blev över.
Det intressanta är att hundringen fick mig kanske att för tillfället känna mig ännu rikare än när jag hade fått femtiolappen, även om den var till för att spenderas.
Precis så här förändras vår syn på pengar, och det handlar inte bara om att inflationen äter upp värde. När vi får mer pengar blir det lättare att bränna mer pengar. Har du bara en tusenlapp är det en förmögenhet, men har du 100 000 är tusenlappen inte lika mycket värd – mentalt sett.
Det här fenomenet, om man nu ska kalla det så – det är nästan en naturlag, brottas vi alla med och särskilt vi som vill skjuta ut oss ur ekorrhjulet måste kämpa extra mycket med det.
När du sparat ihop din första miljon så är det lätt att köpa champagne istället för cava och prosecco. När du har fem miljoner blir det ännu lättare att köpa champagne för 5 000 kronor flaskan istället för 500.
Inget är förstås fel, det handlar om prioriteringar. Men lättheten att köpa dyrare saker för att man har mer pengar gör att takten till ekonomiskt oberoende minskar. Din syn på pengar styr hur snabbt du kommer i mål. Fortsätter du behandla dina pengar på samma sätt som när du startade din resa kommer resan bli betydligt kortare.
Det här spelar mindre roll när din pengamaskin är stark nog att producera mer pengar än du rimligtvis gör av med. Dit är det dock få som når, pengar är en ändlig resurs för de allra flesta.
Det finns dessutom en aspekt till i din syn på pengar. Så länge du har skulder har du inte så många pengar som du tror. Du måste alltid se till nettovärdet när du subtraherar dina skulder från dina tillgångar. Är nettovärdet noll eller mindre har du i praktiken inget köputrymme till någonting annat, om du nu en dag vill bli fri.
Jag vet att det finns många sätt att se på bolån, eftersom en del ser det som en boendekostnad och inte en vanlig skuld. Jag håller inte med, bolånet ska elimineras för att du ska kunna bli riktigt fri. När det är gjort är vägen fri till att bryta sig loss på riktigt.
Hur ser du på pengar idag?
