Ännu ett år är här och det börjar minst sagt intressant. USA hämtar ut Venezuelas president och nya galenskaper har startat. Det kanske kan vara av godo, vad vet jag, men just nu känns ingenting i den här världen som särskilt vettigt.
Jag har blivit mer och mer cynisk med åren, inte minst på grund av att jag arbetar med säkerhet. Människor är galna och galenskapen sträcker sig från vansinnesdåden utfört av en man i Rönninge till presidenters krigföring. Varför lär vi oss aldrig? Varför kommer mänskligheten aldrig vidare?
Barbara Tuchman skrev boken En fjärran spegel 1978. Boken handlar om 1300-talet i Europa och där skildras alla möjliga galenskaper. Tanken bakom boken är att spegla hur mänskligheten hade det på 1300-talet mot idag och gissa vad – det var ungefär samma idiotier som utspelades då.
Visserligen finns det bra saker som händer – och tur är väl det. Människor hjälper varandra, skänker pengar till välgörande ändamål och dagligen räddas liv av mängder av hjältar. Men ändå funderar jag alltmer över om mänskligheten inte är dömd till undergång, förr eller senare.
Vi krigar som aldrig förr, vi skitar ner världen som aldrig förr, vi plågar djur mer än någonsin och det mördas, våldtas, misshandlas och sker fler galenskaper hela tiden. Varför vinner aldrig några goda krafter?
FN ska vi inte prata om. Det är en korrupt organisation som styrs av de som har mest bomber. Hur vi ett kvarts sekel in i 2000-talet kan acceptera att fem översittare får lov att ha veto i säkerhetsrådet övergår mitt förstånd.
Eller egentligen gör det inte det. Jag vet precis varför och det handlar som alltid om att den starkes rätt råder och de som är “starka” är livrädda för att bli av med sin makt. Istället för att göra sitt bästa för att försöka samarbeta och göra det som är rätt för alla.
Trots allt bor vi alla på en och samma planet. Vi är biologiska varelser som alla kommer att dö förr eller senare. Ändå skyndar vi på döden för miljoner människor varje år. Vi skulle kunna göra så enormt mycket mer genom att jobba tillsammans för mänsklighetens och planetens bästa.
Nu inser jag förstås också att vi är ingenting mer än apor med slutledningsförmåga. Fast å andra sidan beter sig apor bättre än människor. De säljer inte ut varandra för korvören eller jobbar på att ta död på sig själva så fort det går.
Nåväl, min cynism försöker jag bota genom att göra det enda jag kan göra för att göra världen till en bättre plats. Jag ger utan att vilja ha någonting tillbaka, jag ler mot andra människor, jag säger tack och jag gör mitt bästa för att vara vänlig mot alla. Trots att jag egentligen inte tror att människorna kommer att förändras så hoppas jag ändå att världen kan börja gå åt rätt håll.
