10 miljoner kronor – därför är det ett bra mål

Jag tror att ekonomisk frihet handlar om att kunna vakna en måndagsmorgon och välja vad man vill göra med sitt liv. Inte för att man har vunnit på Lotto, utan för att man under många år har byggt upp ett kapital som arbetar åt en.

För mig har målet länge varit tio miljoner kronor. Inte för att den låter imponerande, inte för att jag behöver ett lyxliv. Utan därför att jag faktiskt tycker att den är både rätt och rimlig.

Det är dessutom en siffra som känns tillräckligt stor för att skapa verklig trygghet, men samtidigt tillräckligt liten för att vara möjlig för en vanlig människa att nå.

Pengar är egentligen bara tid

Jag tror att många tänker fel kring pengar. Många ser dem som konsumtion eller något som gör det möjligt att leva lyxigare. Jag försöker se pengarna som tid.

Varje krona som investeras i en utdelningsportfölj eller en bred aktieportfölj köper lite mer av min framtida frihet. Lite mer möjlighet att tacka nej till sådant jag inte vill göra och säga ja till sådant som faktiskt betyder något.

Det är därför jag sparar, inte för att köpa större TV eller nyare bil.

Jag sparar för att köpa tillbaka min egen tid.

Vad kan tio miljoner faktiskt ge?

Om vi generaliserar lite och antar att en väldiversifierad aktieportfölj på lång sikt kan ge omkring 7–9 procent i total avkastning per år, börjar matematiken bli riktigt intressant.

Låt oss samtidigt vara försiktiga.

Om man bara använder ungefär fyra procent av kapitalet varje år – en nivå som många betraktar som relativt hållbar över mycket långa tidsperioder – motsvarar det omkring 400 000 kronor om året före skatt.

Det blir drygt 33 000 kronor i månaden.

För många hushåll räcker det väldigt långt, särskilt om huset är betalt och de stora lånen är borta. Det fina är att kapitalet fortfarande har goda möjligheter att fortsätta växa över tid.

Visst kommer vissa år att vara svaga. Börsen är allt annat än en rak linje. Men historien visar också att tålamod ofta belönas.

Jag behöver inte leva som miljardär

Det är här jag ibland känner att debatten blir lite märklig. Vissa pratar om ekonomisk frihet som om det vore privatjet, Ferrari och lyxyachter.

Det är inte min dröm. Jag vill kunna ta en långpromenad en tisdag i oktober utan att behöva titta på klockan. Jag vill kunna säga nej till ett jobb därför att jag faktiskt inte behöver det.

För mig är det riktig rikedom.

Det handlar också om trygghet

Det finns en annan aspekt som jag tycker diskuteras alldeles för sällan.

Trygghet.

Livet händer, man kan bli sjuk, man kan vilja byta karriär. En arbetsgivare kan omorganisera och världen kan förändras betydligt snabbare än man tror.

Den som har byggt upp ett betydande kapital har betydligt fler valmöjligheter när livet tar en oväntad vändning. Kapital köper inte lycka per definition, men det köper handlingsutrymme.

Och handlingsutrymme minskar stress.

Vägen dit är egentligen ganska tråkig

Jag önskar att jag kunde skriva att det finns en hemlig genväg. Det gör det inte, snarare tvärtom.

Resan mot tio miljoner består mest av ganska vardagliga beslut. Att investera varje månad, att ständigt återinvestera utdelningar.

Att låta bli att sälja när börsen faller och att höja sparandet när inkomsten ökar. Det handlar om att leva lite billigare än man egentligen behöver.

Det är nästan provocerande odramatiskt, men det är också därför det fungerar. Den verkliga superkraften är inte hög avkastning.

Det är tiden.

Målet förändrar redan mitt liv

Det intressanta är att jag faktiskt inte behöver vänta tills portföljen når tio miljoner. Varje miljon förändrar spelplanen lite.

Första miljonen känns nästan overklig, men den andra ger självförtroende. Den tredje börjar skapa ett riktigt kassaflöde.

Sedan fortsätter det.

Man upptäcker att frihet inte är ett mål man når en viss dag. Frihet kommer gradvis i form av lite mindre ekonomisk oro, lite färre kompromisser och lite större möjligheter.

Det är därför jag tycker om att dela upp resan i milstolpar i stället för att bara stirra på slutmålet.

Tio miljoner är inte ett slutmål

Ironiskt nog tror jag inte ens att jag kommer sluta investera när jag når tio miljoner. För då handlar det inte längre om att jaga en siffra.

Då handlar det om att förvalta något som kan ge trygghet under resten av livet och kanske även hjälpa nästa generation.

Jag vill kunna vara generös, jag vill kunna stötta människor och jag vill kunna ge utan att behöva fundera på om ekonomin håller.

Kanske är det just därför tio miljoner känns som rätt mål.

Om jag någon gång når dit hoppas jag faktiskt att den största förändringen inte syns på uppfarten eller i garderoben.

Jag hoppas att den syns i kalendern.

Att den innehåller färre måsten, fler egna projekt och betydligt mer tid med människorna jag tycker om.

För i slutändan är det just det som ekonomisk frihet egentligen handlar om.