Är du anställd? Känner du till arbetslivets okända regler? Det gjorde inte jag förr i tiden, men nu är jag mer än väl medveten om hur det fungerar. Inte minst på grund av att jag själv varit chef under många år, men också för att jag intresserat mig för företagsfrågor och ledarskap under hela min karriär.
De okända reglerna är egentligen ingenting kontroversiellt eller konstigt. De handlar om att en arbetsgivare prioriterar företaget före de anställda. Det är en grundregel som man alltid kommer tillbaka till så fort det blir en konflikt.
I slutänden betyder det att är du anställd så är du utbytbar och du blir aldrig mer än en bricka i det totala spelet. HR kan verka vara på din sida, men de har sin uppdragsgivare i arbetsgivaren och kommer att följa spelreglerna.
Det här har dock ett antal fördelar. Om du bara ser till att utbilda dig och vara anställningsbar blir du mindre sårbar för politik, neddragningar och andra idéer som företag får för sig. Ser du dessutom till att ha ett FUCKOFF-kapital så blir du i praktiken osårbar (men då kanske du redan lämnat företaget ändå).
Lojalitet är bra och fint, men den gäller bara åt ett håll när det kniper. Jag säger inte att man inte ska göra sitt bästa på jobbet, men man ska aldrig glömma att man byter sin tid och kompetens mot en ersättning. Din främsta lojalitet ska därför vara hos dig själv.
De okända reglerna som styr det här handlar många gånger om nepotism än meritokrati. Vem som är mest kompis med vem avgör vem som råkar illa ut och vem som inte råkar illa ut.
Känner du till det här och tänker på det blir du också friare. En arbetsplats ska inte definiera vem du är, bara VAR du är just nu. Tänk på varje arbete som en finansiär för din fortsatta resa ut ur ekorrhjulet så spelar de okända reglerna ingen roll…
Håller du med?
