Visst skulle det kännas gött? Erkänn nu, du har tänkt tanken. Att bara gå in till chefen och med ett stort jävla leende be den jäveln dra åt helvete.
Jag tror åtminstone hälften av världens anställda tänkt tanken någon gång. En del oftare än andra. Det är när man befinner på den första nivån av resan mot ekonomiskt oberoende som att be chefer dra åt helvete känns mest akut. Det är när du är fast ekonomiskt på en plats som idioter till chefer tar mest plats och konsumerar mest energi.
Tänk på det ett ögonblick. Din önskan om att vilja be chefen dra åt helvete kommer någonstans ifrån. Inte enbart för att chefen är en dålig chef eller en inkompetent idiot. Idioter och dåliga chefer finns det väldigt gott om. Betyder det att det är en bra idé att låta dem ta din energi och din uppmärksamhet?
När jag var yngre kunde det här hända ofta. En chef ville få oss att acceptera ett pissdåligt avtal på beredskap. Han skrev ett långt mail till mig om att han var besviken och irriterad över att jag, som var underchef då, ens ifrågasatte hans förslag. Jag ville be honom dra åt helvete, och det var inte första gången.
Men egentligen borde han ha fakturerat mig. Han lärde mig, utan att veta om det, hur jag bäst hanterar den här sortens narcissister och psykopater. Jag svarade på hans mail och sa sakligt följande:
Att du blir irriterad är ditt problem, inte mitt. Ditt förslag på avtal fungerar inte för mig.
Punkt.
Inget mer. Det ledde till att han höll på att skjuta en säkring, och allt var nära att sluta i arbetsdomstolen för att han var på väg att bryta mot svensk arbetsrätt. Men sakfrågan är mindre intressant än att jag där och då bestämde mig för att andra människor ska inte få lov att ta vare sig energi eller uppmärksamhet, om jag inte väljer att ge dem det.
Många människor strävar efter fuck-you-money för att kunna säga just “dra åt helvete” till chefen eller vilken annan dåre som helst. Om man har fuck-you-pengar kan man göra det och det blir ingen annan konsekvens än att man blir avskedad eller omplacerad, och man kan välja om man vill acceptera det. Fuck-you-money ger frihet.
Din chef är inte problemet – ditt ekonomiska beroende är problemet
I slutänden är det inte vare sig chefer eller andra dårar på din arbetsplats som är problemet. Problemet är att du är beroende av en lön och du samtidigt trygghetsknarkar. Du är livrädd för att förlora jobbet och då riktas din energi, helt naturligt, mot att en dålig chef borde dra åt helvete.
Problemet är att dåliga chefer växer på träd. Narcissister blir ofta chefer, precis som psykopater. Därför är det extremt ont om äkta ledare som faktiskt vill leda och utveckla människor. Det finns gott om chefer som säger att de vill göra det, men samtidigt tvingar de in folk till kontoret för att ha kontroll.
Om du istället för att be dem dra åt helvete behåller lugnet och visar att du inte bryr dig kommer två saker att hända. Till att börja med når du vad jag skulle vilja kalla den tredje nivån av frihet. Det är mental frihet och det gör att du kommer må bättre. Mycket bättre. Livet är för kort för att spilla tid på kompletta dårar.
Det andra är att den du visar saklighet och lugn kommer att tappa kontrollen över dig. För i slutänden har den här personen faktiskt någon mån av kontroll över dig så länge du låter den jäveln ta tid och energi av dig. Din tid är din tid, ägna den inte åt att be folk dra åt helvete. Ägna din tid åt annat.
Åk och fiska istället.
Tillbaka till startsidan för Moneycowboy.net
