Hej då Liberalerna

Dela gärna / Please share

Det fanns en tid då jag såg Liberalerna som ett av de vettigaste partierna och en bra kraft för att skapa frihet för individen. Det var dock länge sedan. Det började gå utför redan vid valet 2010, då Jan Björklund inledde sin privata resa för att göra allt han kunde för att sänka sitt eget parti. Det märktes också i valresultatet.

För egen del trodde jag aldrig att Liberalerna skulle sätta sig i samma ringhörna som sossarna, kommunisterna och miljöpartisterna. När det skedde blev inte bara jag överraskad, utan förmodligen runt hälften av Liberalernas väljare.

Visserligen har alla som satt sig in i Liberalernas politik vetat om att det finns en stark socialliberalistisk falang som gärna står närmare socialdemokratin än övriga konservativa partier, men balansen fanns där och det var trots allt ett högerparti.

JÖK-sveket var dock bara början. Det blev väldigt tydligt när Björklunds efterträdare skulle väljas. Som barnungar hoppade socialliberalerna av, en efter en, för att de inte fick sin vilja igenom. Det bevisade tydligt att Liberalerna inte är ett enat parti och inte heller ett parti som består av vuxna, ansvarstagande politiker och partisympatisörer. Antingen tror man på politiken eller så gör man det inte, men att hoppa av för att man inte får sin partiledarkandidat bevisar bara att politiken inte höll från början.

Sista spiken i kistan för min del blev när Nyamko Sabuni hårdnackat talar om för Kristdemokraterna att de får välja mellan Liberalerna och Sverigedemokraterna. Att säga något sådant när Liberalerna valt sossarna är inte bara magstarkt, det vittnar om en grav oförståelse för sina väljare. När hon sedan dessutom har någon villfarelse om att alternativet är att Liberalerna bildar regering med Centern. Det skulle vara en minoritetsregering som heter duga (och för övrigt totalt omöjligt, även om L mot förmodan skulle komma in i riksdagen igen).

Jag är rätt övertygad om att Liberalerna har gjort sitt. De har tappat sin identitet, sin styrka och har slutat värna om sina egna medborgare. Det är viktigare att värna om överstatligheten och om principer som i slutänden betyder att svenska skattebetalare får mindre frihet. Det är inte liberalism och det är inte heller det Liberalerna jag en gång trodde på.

Hej då Liberalerna. Jag tror inte ni kommer tillbaka.

3 Comments

  1. Väl skrivet, speciellt sista stycket. Det borde krävas något av ett under om Liberalerna skall klara sig över spärren nästa val. Jag är övertygad om att problemen i samhället kommer synas allt mer, det går inte dölja längre och de ekonomiska problemen i Sverige kommer tillta dramatisk framöver (finanser, kommuner, äldrevård, polis, sjukvård, våldet etc). Förhoppningsvis får det folk att vakna i tid, men vem vet?
    Mvh investera-pengar.blogspot.se

  2. Jag tror att du har fel. Om de hade ramlat ur riksdagen under Björklund eller om de valt Ullenhag till hans efterträdare tror jag att det hade funnits en chans för partiet att försvinna.

    Men det som hänt under Sabuni visar väljarnas låga kunskapsnivå och korta minne. Den mästrande tonen har partiet haft ända sedan Bengt Westerbergs dagar, men så kommer en ny partiledare och mängder av tyckare räknar plötsligt in dem i ett framtida högerblock med M, SD och KD, och blir förvånade när Sabuni öppnar munnen och visar sig vara folkpartist.

    Svenskar ÄR dåligt pålästa om ideologier, ganska ointresserade och därför lättmanipulerade. En politiker gör 1-2 vettiga eller åtminstone rimliga uttalanden och folket tror sig ha funnit Messias. Det kommer hända igen och igen.

  3. Jag tror att ni båda har rätt. Väljarnas dåliga minne kan få dem att rösta som de alltid gjort, men i liberalernas fall undrar jag. De har glidit långt från sin identitet och har ingått en minst sagt ohelig allians. Om de bryter JÖK har de en större chans. Annars tror jag Investeraren har rätt i att Sveriges problem börjar märkas alltför mycket.

Leave a Reply

Your email address will not be published.


*


*