Ett liv i lyx

liv i lyx
Dela gärna / Please share

Med risk för att jag får hela FIRE-rörelsen på mig så måste jag ändå inför konsumtionens högtid ställa fråga: Vem vill inte leva ett liv i lyx?

Grunden i att få pengar över till att investera är förstås att ha koll på kostnaderna. Leva sparsamt, jobba hårt och investera pengarna som blir över. Med andra ord blir formeln enkel, ju mer sparsamt du lever desto mer pengar kan du investera och ju fortare blir du fri.

Problemet för många, inklusive mig själv, är att det är rätt kul med prylar och det är gott att kunna unna sig en oxfilé ibland. Dompa är godare är prosecco.

Jag kan höra de virtuella, högljudda prosterna bland alla oss som strävar efter ekonomisk frihet… Men handen på hjärtat, om ni ska resa någonstans, skulle ni inte hellre göra det i business class än economy? Förutsatt att pengarna inte är ett problem?

Att åka i en fabriksny Lexus eller BMW är en trevlig upplevelse, även om bilen tappar 50K bara du rullar ut från bilförsäljaren. Att svepa in dig i högkvalitativa badhanddukar ger en skön känsla. Det är trevligt att lyssna på musik ur ett premium ljudsystem och filmerna blir bättre med en knivskarp 80 tums Ultra-super-duper-HD TV.

Så låt oss inte lura oss själva. Det finns säkert de som tycker att ett liv i fattigdom, misär och elände är något vackert, men de brukar också kalla sig själva kommunister eller självplågande munkar.

Naturligtvis kan det vara en sport att sänka kostnaderna till en extrem nivå, men är inte livet lite trevligare om man susar fram på en Yamaha Dragstar 1100 jämfört med en att cykla på en begagnad armécykel? En egen häst är väl trevligare än att hyra än?

Har du kommit så här långt i texten inser du säkert att jag vill provocera lite, men också ställa frågan på sin spets. Det finns inget självändamål i vare sig att konsumera eller att spara på allt. Frågan handlar om vad man själv vill, och med rätt mål och rätt ekonomisk styrning kan man ta kontroll över sitt eget öde så att säga.

Likväl är friheten, åtminstone för mig, det överordnade målet. Därmed inte sagt att jag gärna njuter av ett liv i lyx. Men ett liv i lyx gör ingen lycklig, det krävs mycket mer för det.

2 Comments

  1. Ett perspektiv som ibland tappas bort i de här bloggkretsarna, bra att lite balans ges till perspektivet att extrem sparsamhet är en dygd vi alla ska sträva efter.

    Tack för en mycket bra och tankvärd blogg, jag återkommer hit med jämna mellanrum och jag har hittat mycket klokskap här.

    • Tack Claes. Det var precis så jag tänkte, bra med lite balans.

      Och tack för att du besöker och kommenterar!

Leave a Reply

Your email address will not be published.


*


*