Under pandemin skedde en stor förändring när väldigt många kontorsslavar tvingades arbeta hemma. Trots att tekniken funnits under lång tid har distansarbete aldrig riktigt slagit igenom på bred front.
Givetvis kan inte alla arbeta hemifrån (rörmokar, kockar, you name it) – men varför gör inte alla som kan det hela tiden? Självklart behöver man ta vissa möten på kontoret, som workshops, men generellt sett går det mesta traditionellt kontorsarbete idag att utföra från vilken plats som helst på jorden.
Arbetsgivare kan tjäna på det här genom att de faktiskt kan rekrytera från hela världen. Sitt i Kuala Lumpur och programmera eller gå igenom ansökningar. Svara i kundtjänst från en strand i Australien. Allt är möjligt.
Fördelarna är väldigt många. Tid sparas, vilket betyder att livspusslet går lättare att få ihop för många och stress minskar. Pengar sparas, det kostar trots allt en hel del att resa fram och tillbaka. Dessutom sliter vi betydligt mindre på miljön.
Trots detta finns det fortfarande stort motstånd hos många företag. En anledning är att många chefer inte tror att de anställda jobbar, men varför skulle det vara någon skillnad om de sitter hemma eller på kontoret? Jag har mångårig erfarenhet som chef och vet att många maskar mer på kontoret än hemma.
I den nya ständigt uppkopplade världen borde det inte vara en fråga om var vi är när vi arbetar, utan om vilket resultat vi har. ROWE heter det på utrikiska – Results Oriented Work Environment. Det är något för alla gamla mossiga chefer att kolla upp.
Hej, ny på bloggen! Tror många mellanchefer har svårt att bevisa sitt värde om de inte “håller koll” på folk. Jag är själv mellanchef men håller med dig, folk får gärna jobba hemma då jag själv föredrar det!
Hej och välkommen till bloggen! Det har du helt rätt i, och det skruvade är att det går precis lika bra att hålla koll på medarbetarna på distans. Att fysiskt se någon betyder ju inte att de arbetar. 🙂