Jag hade önskat att jag inte behövde skriva det här, men jag har sedan lång tid insett att även de traditionellt borgerliga partierna inte längre är så borgerliga som de har varit. Det är extra tydligt när de inte ägnar sig åt att banta statens uppdrag mer än vad de gör, men också extra tydligt när de istället för att sänka skatter antingen behåller eller höjer dem.
Nu är det här förslaget inte genomfört, men bara att regeringens utredare ens tar upp att införa en ny fastighetsskatt gör att jag tvivlar starkt på vad nuvarande regering sysslar med. Det borde vara självklart att det inte ens finns på kartan inom ramen för uppdraget att människors bostäder ska beskattas.
Att beskatta ägandet är något som starkt motarbetar din frihet. Den som vill vara fri ska inte vara skuldsatt, det fattar till och med en sosse. Men att då får en regelbunden skatt på ens ägande, ens bostad, ens borg, är åt helvete fel.
Vi som strävar efter frihet kommer säkert klara av kostnaden, men det spelar ingen roll. Principen står kvar. Det är fel att beskatta ägande. Själva äganderätten har varit någonting som borgerliga partier varit väldigt noga med att försvara, men vad är äganderätten värd om staten anser sig ha rätt att ta en liten del av det ägandet varje år?
Det gör mig både upprörd och uppgiven att förslaget ens finns på bordet. Flera nationalekonomer har haft förslaget på bordet under många år, eftersom det är en politik som utjämnar samhällets skillnader. Det är också en politik som andas kommunism. Varför inte ha en platt skatt på 100% och fördela allt sedan i jämna delar till alla när ni ändå håller på?
Socialliberaler har infiltrerat borgerliga partier alltför länge, och de krafter som står för liberalism är alltför få. Jag tror att på sikt förlorar moderaterna ännu fler väljare, till förmån för både SD och medborgerlig samling. I slutändan förlorar dock alla borgerliga väljare eftersom sossarna vinner på splittringen. Friheten är det första som offras och där är vi redan.
Visst kan man bli upprörd, men vi har ju faktiskt redan fastighetsskatt, även om den kallas för en avgift. Problemet med nuvarande system är ju att i princip alla betalar maxbeloppet, på ca 9500kr/år, vilket motsvarar 0,25% av en normalvilla, oavsett om du äger ett hus på Lidingö värt 100 millar eller ett hus i Åmål för 2 mille. Det tycker jag är en stor orättvisa. Bättre då att ha en fastighetsskatt där skatten baseras på bostadens värde, säg 0,1%. Då kan familjen i Åmål betala 2000kr/år i skatt och direktören på Lidingö får punga ut 100k kr (vilket troligtvis också bör vara ett tak, även om få personer bor i hus värda mer än 100M).
Så om fastighetsskatten utformas på rätt sätt så är det en bra skatt. Dagens skatt (fastighetsavgiften) är en dålig skatt.
Tyvärr lär väl en ny fastighetsskatt rikta in sig, precis som alla andra skatter, att slå mot den breda medelklassen, samtidigt som de rikaste skyddas. Så det blir väl 0,3% skatt på värdet med ett tak på 25k/år. Dvs, för de flesta +25% i skatt mot idag, men villan i Åmål får sänkt skatt med ett par tusenlappar, och villan på Lidingö får visserligen 150% mer i skatt än idag men 25k/år är ändå fickpengar, får man anta. En sådan skatt är jag givetvis emot.
Ska man vara helt ärlig så vore väl det bästa att inte ha vare sig fastighetsskatt eller fastighetsavgift och istället avskaffa ränteavdragen. Det bör ge minst lika mycket pengar till statens skattkista.
Jag vänder mig ändå mot principen att beskatta ägande. Det kostar att underhålla ett hus också, något som inte tas med i beräkningarna. Däremot håller jag med dig, avskaffa alla ränteavdrag och ta samtidigt bort fastighetsskatten.