Någon gång i livet händer det alla, och för en del händer det alltför ofta. När allt går åt helvete är det lätt att bara ge upp. Likväl stämmer fortfarande den gamla sanningen att när man nått botten kan det bara bli bättre.
Det är dock ingenting den vill höra som befinner sig där nere. Har du förlorat jobb, partner och till och med katten vill du inte höra av någon optimistisk jävel att “nu kan det bara bli bättre”. Det är förmodligen det sista man vill höra när man slagit i botten.
Ändå är det sant. När allt är så svart det bara kan bli är även en tändstickas ljus ett ljus. Det finns förstås saker som är oåterkalleliga, som döden, och den som förlorat sina nära och kära ser knappast något ljus i tunneln direkt efter att någon har gått och avlidit.
När allt går åt helvete kan livet kännas så meningslöst att man vill ta livet av sig. När livet känns värre än döden är det inte bra. Likväl, mitt i allt det svarta, kan det faktiskt bli bättre.
Just den tanken, att allt kan bli bättre, är vad jag tror alla som mår dåligt behöver hänga kvar vid. Jag pratar förstås om hopp, och även för den som tappat allt hopp finns det någonstans hopp. Så länge det finns liv finns det hopp.
Det här är kanske inte det mest muntra ämne man kan tänka sig, men tyvärr är det ett ämne vi alldeles för sällan pratar om. Och det är bättre att ta upp det när vi mår bra än när vi ligger där på botten.
Dessutom är det av allra största vikt att vi människor hjälper varandra. Det är betydligt lättare för den som det gått åt helvete för att ta sig upp om det finns någon som kan kasta ner ett rep eller klättra upp tillsammans.
Så, om du råkar befinna dig där nere. Ge inte upp. Det kan bli bättre.