Mängder av ekonomibloggar bloggar om ekonomisk frihet, och det gäller även på den här bloggen. Men jag vill också ta upp frihet som begrepp. När är vi verkligen fria och hur fria är vi idag att göra vad vi vill?
Naturligtvis behöver ett samhälle lagar. Lagar som skyddar medborgarna men också samhället. Vilket måste vara en fin balansgång. I den ena ytterligheten finns inga lagar, och då har vi anarkism. I den andra har vi ett totalitärt styre där medborgarna inte har någon som helst frihet, utan i princip är drönare. Nordkorea är det land i världen idag som kommer närmast den ytterligheten.
Men hur är det i Sverige? Vi som är så fantastiskt demokratiska och har frihet… Eller?
Pröva att gå till banken och plocka ut ett lite större belopp, säg 50 000. Du kommer att få mängder av frågor och det är inte säkert att du får ut pengarna om du inte har “rätt” svar. Om du vägrar svara kommer du definitivt inte få ut pengarna. Dina pengar. Anledningen från samhällets sida är att bekämpa pengatvätt.
Och däri sitter problemet. När samhället ska bekämpa brottslingar genom att inskränka medborgarnas frihet blir det problem. Hederligt intjänade pengar som var och en vill ta ut och ge bort till kusinerna eller bara sitta på krogen och vifta med femhundringar är något som samhället ska skita i.
Det finns många andra exempel, som att staten anser sig ha rätt att bestämma över internet – något som flera gånger varit uppe till debatt i Sverige efter vansinniga lagförslag. Att operatörer skulle tvingas till att blockera vissa hemsidor är en direkt inskränkning av vår frihet. Det gör man i Kina och även om det den här gången gällde piratsidor är det en farlig utveckling. The Great Firewall of China vill vi inte se i Sverige eller någon annanstans heller för den delen.
Den som hävdar att lite övervakning aldrig skadat någon kan ju läsa ett par historieböcker och se hur övervakningen av medborgarna i Tyskland gick till och vad det ledde till. Staten ska hålla sig till sitt uppdrag och inte begränsa sina medborgares frihet.