Att betala sina skulder har alltid högsta prio – vad jag har lärt mig av att amortera

amortera

Det här med att amortera är en fråga som tycks dela ekonomibloggarna i två läger. Min högst ovetenskapliga uppfattning är att majoriteten amorterar, men majoriteten har det inte som någon prioritet. En liten del, som jag, ser det som den absolut högsta prioriteringen. 

Nu finns det förvisso olika sorters skulder. En del skulder är alla som har lite sunt ekonomiförnuft väldigt överens om att de bör amorteras. Som exempelvis kreditkortsskulder, som med en orimligt hög ränta blir en alldeles för stor kostnad för de flesta. Billån kan nog alla också inse att de bör amorteras så fort som möjligt och helst snabbare än vad bilen tappar i värde. Helst bör man inte låna till bil eller andra kapitalvaror alls. Den bästa ekonomin får man om man har pengarna först.

Det är dock svårt för att inte säga omöjligt när det gäller bostäder. En bostad kostar miljoner i de flesta fall och att spara ihop en miljon i Sverige med dagens höga skattetryck är visserligen inte omöjligt, men det tar sin tid och bo någonstans är nödvändigt.

Så långt är säkert alla med och överens, men vad händer när de flesta svenskar har tagit sitt bolån? De ser räntor och eventuell amortering som en hyreskostnad istället för att se skulden som en börda som man bör göra allt för att bli av med.

Grundtanken hos de som inte tycker att man ska amortera är antingen att det inte är lönt eller att det går att få större avkastning på börsen eller andra investeringar. Det senare är sant, men skulden blir inte mindre för det. Den kommer att kvarstå om du inte använder dina investerade pengar till att betala ditt bolån. Vilket jag än så länge inte har stött på någon som har gjort, åtminstone inte vad de har berättat i något öppet forum.

Men vad jag har lärt mig av att amortera är att det definitivt är lönt. Det går att minska sitt bolån radikalt, men det krävs envishet och fokus. Den ultimata belöningen kommer när du är skuldfri förstås, då du kan ägna dig helt och hållet åt att bygga din pengamaskin som tar dig till ekonomiskt oberoende.

Beroende på vad du har för mål så går det givetvis att se saken på olika sätt. Om du sparar pengar och investerar för att du ska ha ett större utrymme att konsumera behöver du inte fundera på dina bolån, du kommer ändå aldrig att bli ekonomiskt fri och oberoende. Men om ditt mål är att bli fri på riktigt kan du inte ha kvar några skulder – undantaget skulder du har på tillgångar som genererar mer pengar än vad de kostar. Dit hör inte vare sig ditt bolån eller din bil, om du nu inte extraknäcker som taxichaufför.

Känslan av att varje månad se skulden ticka ner när det är dags att amortera är också en delbelöning. Varje krona som försvinner i lån gör dig lite mer fri varje gång. Även om vägen är lång finns det ett slutmål och tack vare att du ser till att öka dina inkomster kan du också öka din amorteringstakt. Inflationen och tiden arbetar till din fördel.

Till detta kommer det faktum att svenska hushåll har idag en orimligt hög skuldkvot – och den har ökat trots amorteringskrav. Anledningen är förstås det låga ränteläget och det är förstås både frestande för många att ta nya lån och renovera det där köket eller badrummet. Kostnaden för att låna är orimligt låg, lägre än inflationen till och med, vilket gör att i ett läge där löneökningarna inte hänger med låneutvecklingen får vi inte bara höga skulder. Vi får även ett mycket sårbart samhälle.

Nu pratas det mycket om att ekonomin är god, vi har tillväxt och hej och hå, Magdalena Andersson hör antagligen änglasång när hon vill fortsätta höja skatterna trots den goda ekonomin. Men till skillnad från när alliansen höll ordning på ekonomin under brinnande lågkonjunktur höjer socialisterna skatterna i en högkonjunktur. Vad ska de göra i lågkonjunkturen som kommer att komma?

Jag är dessutom bekymrad över hur regeringen hanterar jobbfrågan och jag är rädd att vi inte har någonting annat än ett gigantiskt luftslott vad det gäller ekonomin. Arbetslösheten kommer att öka till följd av digitaliseringen och ökad automatisering.

Då känns det ännu bättre att ägna sig åt att amortera. En amorterad krona är en krona du aldrig mer behöver betala ränta på. Det är en gyllene regel som känns riktigt bra. Blir du av med ditt arbete kan du skära ner på mycket, men dina räntekostnader kommer du att ha kvar vad du än gör. Går räntan upp – vilket den kommer att göra – går dina kostnader för ditt boende upp och det finns inte ett dugg du kan göra åt det.

Men idag kan du göra någonting åt det när det händer imorgon. Öka din amortering, se amorteringen som en prioriterad fråga framför att investera och se till att bli av med dina skulder. Frihetskänslan kommer du att få en försmak på varje gång du ser lånet minska och den dag du är fri så är du också helt fri.

Ett annat intressant område i frågan har att göra med ränteavdragen. De har varit uppe på agendan ett antal gånger och det är ingen tvekan om att det finns politiker som vill avskaffa dem. En del med rätt goda intentioner, varför ska staten uppmuntra folk att låna pengar?

När ränteavdragen tillkom var de på 50% och inflationen kunde vara runt 10%. Det var en mycket god affär för dem som lånade till sin bostad på sjuttiotalet och än idag kan höga räntekostnader innebära en viss ekonomisk fördel. Men många som får pengar tillbaka på skatten använder dem inte till att amortera, istället går pengarna till en charterresa och cirkusen fortsätter.

Skulle ränteavdragen försvinna och räntan gå upp är det inte omöjligt att vi får samma situation i Sverige som i USA under finanskrisen 2007-2008, då mängder av amerikaner fick lämna sina hus.

En annan intressant aspekt i den här frågan är att högre räntor och slopade ränteavdrag kan påverka bostadsmarknaden. Om priset på hus och bostadsrätter sjunker kan vi få en situation där folk har hus som är belånade över skorstenen. Den situationen har vi visserligen redan idag, men det är bara ett svagt eko av vad som kommer att hända om priserna går ner radikalt. Vad man än tycker om bostadsmarknaden så är det ingen tvekan om att bostadsbristen har trissat upp priserna radikalt. Det kan ändras och snabbare än vad du tror.

Nu är jag visserligen någon som glatt uppmuntrar folk att släppa trygghetsknarkandet, men det betyder inte att man behöver spela roulette med sin tillvaro. Att amortera är trygghet, men det är också en bra affär och ett mycket viktigt steg på vägen mot frihet och ekonomiskt oberoende.

Sist men inte minst, vad jag också har lärt mig är att mängder av människor följer mainstream. Gör inte det, hitta din egen väg och överväg ordentligt om amortera är något för dig.

4 Comments

  1. Härligt inlägg. Precis som jag känner. Jag kan börsen för dåligt och därför är det mest naturligt för mig att amortera. Dessutom blir känslan av frihet större ju mer lånet minskar. Min familj jar med sparade pengar de senaste året renoverat klart huset och nu fortsätter vi givetvis spara i samma takt och lägger pengarna på att amortera istället. Mitt mål är att på 2 1/2 år betala av en miljon och det kommer att lätta några tunga stenar från mitt hjärta dem dagen då den miljonen är borta från lånet. Jag personligen ser alltid ett lån som att vara beroende av någon och på så sätt är friheten lite naggad i kanten. Jag har tex svårt att räkna på vårt boende framöver då några procent upp skulle innebära massor av tusenlappar mer i månaden. Bara det är ju stressande i sig.
    Tack för dina uppmuntrande inlägg om att amortera mera. Det gav iaf mig styrka att tro på min strategi.

    • Tack, kul att du gillade det. Det kan faktiskt vara rätt motigt att höra på alla som hävdar att det är så mycket bättre att investera istället för att amortera. Du gör helt rätt och en miljon på 2,5 år är fantastiskt bra! Du har också en bra poäng som jag inte tog upp i att vara beroende, vilket det i allra högsta grad är. Så ser jag det också, man är tveklöst beroende av någon annan om man har (bo)lån. 🙂 Och tack för att du delade med dig!

  2. Det handlar om balans, om du frågar mig. Att helt finansiera sitt boende med eget kapital blir ju mycket tryggt men också mycket dyrt. Motsatsen, att låna 100% av bostadens värde och investera i aktier, kommer på sikt att göra dig mycket rik, men risken är ju hög för att händelser såsom arbetslöshet, sjukdom, snabbt ökande räntor kombinerat med t.ex. börsfall och/eller fall på bostadsmarknaden kommer ge dig skulder för livet. Det gamla sambandet risk vs. avkastning gäller i högsta grad här.

    Det optimala för de flesta kanske ligger någonstans runt 50% belåningsgrad. Men då gäller det ju att man har disciplin att investera resterande, för att det ekonomiskt skall bli bra. Annars blir det mer av “hävstång på livet”, vilket inte heller behöver vara fel.

    • Bra input, balans är absolut viktigt. Och det viktiga är att olika strategier fungerar olika bra. Du måste förstå vad du gör om du investerar, vilket långtifrån alla gör. Däremot tror jag att skuldfrihet är önskvärt för oss alla, särskilt vad det gäller bolån. Jag tror inte att det optimala är 50% belåningsgrad, utan 0% belåningsgrad. 50% är dock en viktig milstolpe. Har du nått dit är det bara hälften kvar. 🙂

Comments are closed.