För hela FIRE-rörelsen är det förstås centralt med att ha en målsättning med sin strävan efter ekonomiskt oberoende, annars är det givetvis en omöjlighet att veta när man nått just ekonomiskt oberoende. Frågan är dock om målsättningen är satt på rätt nivå.
Jag har sett lika många exempel på mål som jag besökt FIRE-bloggar. Men det finns några gemensamma drag hos en del målsättningar. De tenderar att ligga på ungefär samma nivå, det vill säga att täcka kostnaderna och lite till – med en säkerhetsmarginal.
Det är förvisso ett bra mål, men om det är något vi kan lära oss av Covid-19 så är det att även goda marginaler snabbt kan ätas upp av en svart svan. Antalet indragna utdelningar torde slå rekord i år.
Nu vet vi alla att flera inkomstströmmar är att föredra, som exempelvis solceller och fastigheter, men för majoriteten av oss är det utdelningsaktierna som utgör den fundamentala inkomstströmmen.
Visserligen tror jag att återhämtningen kommer, om än i omgångar, och även om 2020 är ett år med en hel del förlorade utdelningar kommer vi få se ett stort antal företag som står bättre rustade att möta framtiden. De kommer att bygga redundans på ett helt nytt sätt.
Men, för att återgå till frågan huruvida ditt mål är satt på rätt nivå så ska jag förklara hur jag tänker. Jag nöjer mig inte med att täcka kostnaderna och ha en säkerhetsmarginal på några procent. Istället är mitt mål att ha inkomstströmmar som täcker kostnaderna tre gånger. Då kan jag känna mig ekonomiskt oberoende.