För oss som strävar efter ekonomiskt oberoende kanske det här är självklart, men ibland blir jag fundersam över vad det är som driver oss människor.
Häromdagen pratade jag med en god vän som jagar. Han gick och funderade på att köpa ett nytt gevär, en ny älgstudsare. Jag frågade vad det var för fel på den han hade och fick till svar att den fungerade fullständigt felfritt.
Jaha, tänkte jag. Men varför då köpa en ny? Har den nya egenskaper den andra inte har? Vilket den hade, men inte särskilt stor skillnad. Men ok, om man nu vill förnya sig så kan det väl vara okej, men tänkte min vän sälja den gamla?
Nej, han tyckte det kunde vara bra att ha två. Det skulle dock inte gå att jaga mer genom att ha två bössor, det går vanligtvis bara att använda en åt gången.
Vilket blev grunden till det här inlägget. Varför köpa något nytt om man redan har något som dels fungerar och som dels är i princip likvärdigt med det man vill ha? Det är bara en extra kostnad och glädjen över att konsumera är som vi alla vet väldigt kortvarig.
Nu sitter du säkert och skrockar och tänker att så skulle aldrig du göra. Det tänkte i alla fall jag, åtminstone inledningsvis. Men så insåg jag att jag har tre hammare. Inte tre olika, utan tre klassiska snickarhammare. Vilket är ovanligt för min del, jag brukar försöka hålla mig till det jag kan använda. Eller sälja av det jag råkat få dubbletter av på ett eller annat sätt.
Jag tror dock att det är enkelt att man hamnar i en situation där det nya lockar väldigt mycket, oavsett om det är en ny hammare eller en älgstudsare. Eller en smörgåsgrill, en lykta eller bara ett par tärningar att hänga runt backspegeln i bilen.
Det är förstås fundamentalt för att kunna bli ekonomiskt oberoende att man inte ägnar sig åt att köpa prylar hela tiden, men samtidigt har jag också flera gånger slagit ett och annat slag för att det är minst lika viktigt att stärka inkomsterna. Men att använda prylar man har till deras fulla potential tror jag är en hörnsten för att inte hamna i någon form av konsumtionsfälla…