Jag läste det här inlägget hos Mr Money Mustache för en evighet sedan, men påminner mig då och då om hur bra och viktigt det här är. MMM har så rätt – ekonomiskt oberoende byggs en hundring åt gången.
Vikten av att se värdet i varje hundralapp (eller i hans fall varje $10) är fundamentalt för dig som vill bygga en pengamaskin. Varje hundring är en byggsten i din pengamaskin. Lägg ihop tio sådana byggstenar och du har en tusing. Och så vidare.
Tyvärr är det här inte särskilt lätt för väldigt många människor, som hellre köper nytt än begagnat, som ratar pant, som säger nej till betalda arbeten och som hellre köper sitt kaffe eller sin lunch. De kommer hur de än gör alltid ha ont om pengar och aldrig nå något ekonomiskt oberoende.
Vilket på sitt sätt är helt okej förstås, det är en fri värld (än så länge) och alla kan springa i ekorrhjulet eller sätta sig i beroende till andra hur mycket de vill.
Men du som vill bygga en pengamaskin gör rätt i att betrakta varje hundring som ett viktigt steg på resan. Hundra kronor kanske inte verkar vara särskilt mycket pengar, men i slutänden är det du som kan se hundringens värde som kommer nå ditt ekonomiska mål.
Häromdagen pantade jag ett par veckors pant och blev överraskad över att panten uppgick till exakt hundra kronor – vilket påminde mig om det gamla inlägget hos MMM igen. En hundring som antingen kan gå in på depån, lagras för att investera i fastigheter hos Reinvest (affiliate-länk) eller liknande, eller köpa mat för. Nu tillhör inte jag dem som skulle strunta i att panta, och det tror jag inte någon som är ute på sin FIRE-resa gör, men jag vet att det finns folk som tycker att pant är meningslöst att samla på sig …
Ser man till vad en hundring kan göra idag på börsen så kan du exempelvis köpa två SSAB och få en utdelning årligen på 10:50 (5:25 per aktie). Hela 10% avkastning … om nu utdelningen står sig. År två har du kvar hundringen och en extra tia, minus vad Stalins lakejer vill ha av dig i skatt.
Ser du på saken så här, eller har du andra tankar?