Jag har precis kommit tillbaka efter en tjänstresa till Indien. Det var mitt femte besök och varje gång jag kommer hem inser jag att jag är ingenting annat än gnällig.
Det går att ha många synpunkter på Sverige, och det ska vi alla ha, för allt kan alltid bli bättre och svenska politiker lyckas utan förbehåll förstöra landet rejält. Men, det är också viktigt att ha perspektiv. Indien är ett fantastiskt land, men som också är drabbat av extrem fattigdom. Indien har gjort mycket för att förbättra levnadsvillkoren, men trots detta lever 1 av 5 indier på mindre än 1,25 dollar per dag. Det är grovt räknat 270 miljoner människor som klarar sig på betydligt mindre än vad du gör av med på en kaffe. Visserligen är det billigt i Indien med våra mått mätt, men det ger perspektiv.
En annan sak som definitivt ger perspektiv är avsaknaden av renhållningssystem som fungerar. Om sopor inte hämtas blir de liggande eller möjligtvis eldas av folk på gatorna. Rent vatten, infrastruktur, sjukvård och mycket av det som du och jag ser som självklart är absolut inte självklart i världens näst största land. Tystnad är en annan lyx som är svår att hitta. Men trots att så många är fattiga finns det ändå en enorm framtidstro och mycket görs för att få ordning på landet. Indien är på god väg att ta sig ur fattigdomen och förhoppningsvis går det allt fortare.
Miljöförstöringen i Indien är också en helt annan utmaning. Med mängder av auto rickshaws på gatorna är luften därefter, och trafiken är tuff och tät. Om Miljöpartiet hade kunnat göra en enda av storstäderna i Indien bara några procent miljövänligare hade minst lika många människor som bor i Sverige fått andas bättre luft. Det är också därför som Miljöpartiet måste fokusera på att påverka alla dessa länder i världen som inte har samma miljöagenda som vi. Det är där förändringarna måste ske.
Men återigen, vi har fantastiska möjligheter i vårt land. Nu hoppas vi på en ny regering som kan fokusera på både medmänsklighet och att bygga stora, starka företag som fortsätter bygga vår välfärd. Vi som strävar efter ekonomisk frihet kan vara tacksamma över att vi är födda på en plats där dessa möjligheter finns. Det är också därför vi har ett ansvar att förvalta möjligheterna och försvara dem.
Dessutom har vi också ett ansvar att hjälpa.