Kanske den mest relevanta frågan någonsin för alla människor. Oavsett om det är pengarna i vår egen budget, i den organisation vi arbetar, eller statens förvaltade medel.
Grundläggande för all ekonomi är att ha koll på vart pengarna går. Men när det gäller frågan vart går pengarna är det långt ifrån självklart att gemene man ställer sig frågan när det gäller skattepengarna.
Svenskt näringslivs dåvarande ordförande Leif Östling satte både ansikte och förtydligade frågan när han frågade “vad fan får jag för pengarna”. Vänstern hoppade antagligen upp och ner av frustration när någon ifrågasätter vart skattepengarna går, men ingen fråga är i själva verket mer berättigad.
Det konstiga är att inte fler svenska frågar sig vart går pengarna som vi alla skickar in i form av skatter. Ännu mer underligt är att så få har koll på att det är inte bara inkomstskatten som betalas och som ska förvaltas av våra folkvalda.
Men pengarna går många gånger till allt annat än vad de är tänkta till. Grundfunktionerna i ett samhälle måste fungera först. Sjukvård, räddningstjänst, polis, försvar, skola och myndigheter som krävs för att försvara individens rättigheter (som patentverk och lantmäteri) är vad skatten ska gå till först och främst.
När skatten inte gör det, eller i allt för liten grad läggs på grundfunktionerna, måste staten ifrågasättas. När vi har världens högsta skattetryck men grundfunktionerna inte upprätthålls är frågan vart går pengarna kanske den viktigaste frågan vi måste ställa oss. Därefter kommer frågan om vi har förtroende för sittande regering eller inte.
Vad jag har oerhört svårt att förstå är varför regeringen, sittande såväl som tidigare, inte slutar med allt annat och ser till att lösa grunduppgiften först. Se till att brottsligheten hamnar på noll, eller så nära det är möjligt utan att införa en polisstat, och ordna upp både skola och vård. Det är inte svårt, problemet är att pengarna läggs på en massa annan skit som inte har att göra med vad medborgarna förväntar sig.
Skatteslöseriet är så omfattande i det här landet att det är svårt att bli förvånad numera. Bidrag till politiska partier kan man kanske förstå, även om 168 miljoner till partier som har sina medlemmars medlemsavgifter som intäkt, men vad sägs om de åtta miljarder public service får… En kostnad som staten egentligen inte bör ha annat än som nyhetstjänst – och då hade kostnaden kunnat vara en bråkdel. Att SVT tar fram underhållningsprogram är helt bisarrt.
Vart pengarna går är och förblir en av våra viktigaste frågor, både privat och i samhället. Tyvärr är det alltför få som ställer frågan och som kräver svar av staten.