Ungefär vid den här tiden på året brukar det vara ett bra läget att se över vilka aktier som ska ut ur portföljen och vilka som ska in. Det kan man förstås ägna sig åt hela tiden, men för en utdelningsjägare så är det rapportfloden som talar om vilka bolag som levererar.
Tricket är att hitta företag som är långsiktiga och uthålliga, och på så vis kan höja utdelningarna och inte sänka dem. Minimum är att de ska bibehållas. Jag har tyvärr lite för många företag i min portfölj i år som sänkt, men som tur är bara en enda som tagit bort utdelningen helt och hållet.
Nu är det inte det enda kriteriet jag använder mig av, men uteblivna utdelningar resulterar som minimum i att jag inte ökar i det bolaget, såvida inte jag ser väldigt goda utsikter till återinförd utdelning på minst samma nivå under nästa år.
Att utdelningar går upp och ner må vara hänt, men bolag som helt ställer in utan att det finns väldigt goda skäl kommer gallras ut eller pausas. Nu kan man hävda att det är sunt att ställa in utdelningarna om man har svårt att nå de ekonomiska målen, men jag vill hävda att ett bolag som sköter sig ska inte behöva hamna där. Då har man antingen delat ut för mycket, gjort många dåliga affärer eller inte diversifierat sin verksamhet tillräckligt.
Företag som Axfood, som jag ofta höjer till skyarna, är många gånger en väldigt defensiv aktie, men det är också ett företag som sköts med sunda värderingar och en väldigt bra koll på stålarna. Andra, som SBB, borde få en och annan ledningsgrupp rullad i olja och fjädrar.