Kostnaden för att vara lat

lat
Dela gärna / Please share

Jag erkänner. Jag är lat. Så lat att jag tycker det kan vara värt att betala ett par hundralappar för att få bilen tvättad i en automatanläggning. Skulle jag tvätta den själv kommer jag undan med under hundringen eftersom bilen måste tvättas på godkänd plats. Nettovinsten är kanske en hundring och jag sparar någon timme.

Automattvätt blir kanske inte lika bra, men det blir tillräckligt bra. Men på ett år kan skillnaden uppgå till en dryg tusing. Och som alltid, alla kronor är viktiga kronor.

Men vad anser nu FIRE-världen om det här? Är det OK att vara lat? Jag vet själv vad jag tycker, men innan jag kommer till det ska jag vrida och vända lite på två sätt att se på den här frågan.

Det ena sättet handlar om att spara så mycket som möjligt för att så snabbt som möjligt nå ekonomiskt oberoende. Jag skulle säga att ungefär 90% av alla ekonomibloggar lägger merparten av blogginläggen åt just sparandet och att undvika kostnader. Vilket är bra och sunt, inget fel i det.

Den andra filosofin handlar om att tjäna så mycket som möjligt. Givet att man håller nere kostnaderna så att de inte följer utvecklingen av inkomsterna så kan man bli ekonomiskt oberoende ännu snabbare än om man sparar allt som går på låga inkomster. Tjänar du exempelvis 20 000 netto varje månad kan du aldrig spara och investera mer än 20 000 (givet att du på något magiskt sätt lyckas ha 0 i månadskostnad). Men tjänar du 40 000 kan du spara dubbelt så mycket som när du tjänar 20 000.

Min filosofi ligger åt det senare hållet, även om jag är noga med att ha kontroll på kostnaderna. Däremot ser jag det också så här: om jag kan spara en timme på att tvätta bilen i tvättautomat kan jag använda den timmen till att tjäna mer pengar. Och tjänar jag mer pengar än vad biltvätten kostade (i netto), då är det rätt att vara lat.

Även om det är en kostnad.

Be the first to comment

Leave a Reply

Your email address will not be published.


*


*