Liberalerna tog ett steg i rätt riktning

Dela gärna / Please share

Med dalande opinionssiffror behövde Liberalerna starta om. Nyamko Sabuni hade ryggrad nog att göra det i rätt riktning, det vill säga den enda riktning som är hållbar för att kunna återupprätta Liberalernas förtroende. Jan Björklund körde partiet i botten, bokstavligen, och samma falang som har uppmuntrat den linjen vill nu hoppa av.

Frågar ni mig så bon voyage, Liberalerna behöver inte smygsocialism. De behöver heller inte en riktning som utesluter allt vad Sverigedemokraterna heter. SD har under lång tid svartmålats av vänstern, både de röda och de gröna kommunisterna. De har framställts som nazister och allt möjligt, medan det finns ingenting jag kan se i det faktiska partiprogrammet som skulle ens med den värsta fantasin kunna tas för nazism. Däremot har de en kritisk hållning till obegränsad invandring utan krav.

Vad invandringen har kostat Sverige och fortsätter kosta Sverige är det få som talar klarspråk om, men Sverigedemokraterna har åtminstone varit tydliga i att kostnaden skenar och det är ingen självklarhet att ta emot obegränsat med asylsökanden.

Liberalernas motstånd verkade ett tag bottna i något som Jan Björklund hade lovat sina barn, och hela tiden handlar det om värderingar. Vem som helst som kan öppna ögonen och bege sig ut i samhället kan se baksidan på en ansvarslös invandringspolitik. Om Liberalerna menar allvar med den nya riktningen så bör de ta nästa steg och tillsammans med M och KD forma en ny strategi. Kanske en ny allians, denna gång utan Centerpartiet.

Tyvärr finns det få partier som klarar av att leva upp till att kalla sig liberaler på riktigt. Partiet Liberalerna gör det inte så länge de stöder den planekonomiska agendan som satts av EU. Frihet handlar inte om att betala för andra länder, frihet handlar om att se till att alla kan betala för sig själva.

Till sist, Liberalerna kommer inte få min röst, trots den nya riktningen. Det behövs mer. Hade de slängt januariöverenskommelsen över bord, tagit avstånd från allt vad S, V och framför allt MP heter, och slutat brunmåla SD hade de kanske haft en chans att vinna min röst. Men dit är det långt kvar.

PS: Ett gott råd till klubben inom Liberalerna som ägnar sig åt inbördes beundran. Utan väljare, inget parti. Vill ni vara en liten klubb som tycker att ni har så rätt i allt ni gör, så fine, ägna er åt det. Men tro inte att folk inte ser förbi era höga hästar.

8 Comments

  1. Jag ser tyvärr ingen som helst anledning att lita på Liberalerna denna gång heller. De gör denna ändring först under galgen och det kan mycket väl vara väldigt nära till ett nytt totalt svek mot väljarna efter valet.

    • Väl talat, det har du verkligen rätt i. De gör ändringen under galgen (bra uttryck) och svårt att lita på dem. I grunden har de en bra politik, men de har tappat sin själ. Dock tror jag att Nyamko går att lita på mer än Björklund.

  2. Jag hade gärna velat se ett riktigt högerliberalt parti i Sverige snarare än den här socialliberala inriktningen som L har. De är helt enkelt för mycket smygsossar för min smak, annars tilltalas jag av liberala idéer…

    Hur ser oddsen ut för att vi får en borgerlig regering nästa år? Jag har personligen svårt att se det när jag gnider min kristallkula! Jag gissar på en S-ledd regering med stöd av kommunisterna! Sen kan kommunisterna skrika och hota Löffe bäst de vill, det finns helt enkelt inte på kartan att de kommmer släppa fram en M-ledd regering. Plus att centern är för stor… M, Kd, L (?) och SD (i någon form) räcker helt enkelt inte, om inte samtliga gör superval då förstås… Vad tror ni?

    • Ja, L är verkligen smygsossar. Jag delar dina farhågor och jag tror att nästa val kommer bli mycket jämnt. Jag förstår inte för mitt liv vilka som kan tänka sig rösta på S och MP efter de senaste åren. Det går inte med ord att beskriva hur bedrövligt de skött landet. Jag försöker tala om för alla att göra vad de kan. Sluta vara tysta, använd sakliga argument till de som går och funderar över S och C. Folk som röstar MP och V är ingen idé att prata med, de är generellt sett lika mycket fanatiker som folk som röstar på FI. Jag tror att vi måste uppbåda alla krafter vi kan för att få fram en regering som är högerliberal.

      Dessutom tror jag att nästa val är ett ödesval. Får vi inte ut MP ur riksdagen och regeringen är det slut med Sverige som vi kände det.

  3. Jag håller helt med! Tyvärr tror jag att det kommer bli kommunisterna som tar hem spelet i nästa val! Och det tror jag av följande orsaker:
    – folk är generellt känslomänniskor som logiska resonemang inte biter på. Plus att vänstern lovar allt till alla och har monopol på en human och godhjärtad människosyn.
    – Det är alltid gångbart bland stora massorna att vråla om att de rika knösarna minsann kan klämmas åt hårdare och bidra mer till vård, skola och omsorg…
    – klassiskt vänstersvammel om minskade klyftor, satsningar på bättre välfärd, kanske dessutom något riktat polislönelyft också för att visa att man tar den ökande kriminaliteten på allvar och vill öka antalet poliser och bla bla bla.
    – fler huvudlösa gröna satsningar för att visa världen var klimatskåpet ska stå.
    – öka kapitalskatter så att de allra rikaste kan bidra till att få rätsida på statsfinanserna post corona.
    – osv osv osv

    Sen ska vi tyvärr också komma ihåg att Sverige i grunden är extremt vänstervridet och att det därför är det naturliga… Jag har faktiskt svårt att se hur högern ska kunna kontra och vinna tyvärr, plus att den känns lite för splittrad. Jag upplever att det är mer ett antal partier som befinner sig på samma kant på en klassisk höger-vänsterskala än ett sammansvetsat block…

    • Bra sammanställning, och många bra poänger. Jag tror du har rätt i att folk är känslomänniskor och att vänstern säger sig ha patenterat den godhjärtade människosynen. Just därför måste de synas och avslöjas. Inte bara i sociala medier och i de få högertidningar som existerar, utan kanske framför allt i det personliga samtalet. Politik är så bannlyst det kan bli från människors fika, något jag försöker ändra på. Jag tar gärna en diskussion vart jag än kommer, och försöker vara saklig samtidigt som jag tar upp alla misslyckanden.

      Det tragiska är att trots vår nuvarande statsministers upprepade fadäser (det senaste är helt enormt, att han inte sett VPK som antidemokratiskt) så fortsätter folk rösta på socialdemokraterna.

      Samtidigt *har* sossarna byggt en välfärd. Men det bygget tog slut i början av nittiotalet, sedan dess har inte mycket nytt hänt som ger pengar tillbaka till dem som betalar dem.

      Än värre är det att det finns folk som röstar på miljöpartiet. Helt oförståeligt att någon röstar på dem när de gång på gång avslöjas som fanatiker utan kontakt med verkligheten.

  4. Jag har inte belägg för att svensk välfärd toppade ur på 70-talet, men det känns så… I fikarummet hör man ofta om att sossarna (med stöd av kommunisterna) byggde Sverige och svensk välfärd. Jag säger att det är en av de största myterna i Sverige! Jag tänker enligt följande: Sverige stod utanför andra världskriget och hade därmed även en intakt tillverkningsindustri 1945, det var kort sagt bara att blåsa på för allt vad tygen höll när alla behövde allt! Inte ens Löffe med anhang hade kunnat misslyckas i ett så extremt gynnsamt läge… Tänk vad som hade kunnat gå att åstadkomma med ett annat politiskt styre under den perioden!

    • Det var intressant! Ett sätt att se på det som jag inte har funderat över. Jag är född på sjuttiotalet och minns att vi kunde få hem en läkare för en vanlig, men svår förkylning på helg. Nu finns det inte läkare på akuten, det går knappt att få prata med en läkare när man går till vårdcentralen utan det är sjuksköterskor enbart i många fall. Det kan mycket väl stämma att svensk välfärd toppade på sjuttiotalet.

      Och det är utan tvekan intressant och förmodligen sant. Sossarna slösade ut enorma mängder pengar under åttiotalet, vilket skapade nittiotalets finanskris. De gjorde förmodligen samma sak tidigare, men det märktes inte eftersom Sverige gick så bra.

      Dessutom, något som också talar för att det här är sant är att vi alltid haft ett starkt företagande som sossarna gjort allt de kan för att motarbeta. Motarbetandet har lett till en gradvis försvagning av svensk konkurrenskraft och innovation. Vi har fortfarande många starka företag, men en enorm arbetslöshet som bara växer. Det kan bara gå åt ett håll.

Leave a Reply

Your email address will not be published.


*


*